Tornsession - Meditation, medvetet relaterande och konversation

En kväll av meditation, medvetet relaterande och konversationDu bjuds in att vila i det som alltid redan är — det eviga nu som är ditt sanna hem. Det som aldrig föds och aldrig dör. Den tysta närvaro som förblir opåverkad mitt i livets alla skiftningar.Med utgångspunkt i det tidlösa medvetande — inom vilket alla upplevelser av tid och rum uppstår och försvinner — utforskar vi tillsammans hur illusionen av separation skapas, och hur tre djupa insikter successivt förändrar vårt sätt att vara och verka i världen.Kvällens program:Introduktion till icke-dualitetGuidad meditation med Pål DobrinÖvning i medvetet relaterandeTe, levande ljus och wisdom of the crowd — ett öppet rum för delande av insikter, funderingar och frågorPraktisk informationReservera din plats genom att swisha valfritt belopp (rekommenderat 200–300 kr) till 0733903637 och markera att du kommer. Har du det knapert ekonomiskt just nu — hör av dig i ett pm så löser vi troligtvis en plats ändå.Det brukar gå snabbt att fylla upp.Introduktion till icke-dualitet”En mystiker frågar sig: ’Vad är min sanna natur?’ En forskare frågar sig: ’Vad är universums sanna natur?’ Om båda går tillräckligt djupt når de samma insikt: medvetenheten om att vara, eller den enkla vetskapen ’Jag är’.Med andra ord är den innersta och yttersta verkligheten hos både vårt jag och universum densamma. Även om denna verklighet egentligen inte kan namnges, skulle vi kunna kalla den för ’varande’, ’medvetenhet’ eller ’Gud’.För att förstå detta måste vi först inse hur vi överhuvudtaget kan förstå verklighetens natur. Allt vi vet om universum filtreras genom det begränsade sinnet, det vill säga via vårt tänkande och våra sinnesintryck. Eftersom dessa förmågor är begränsade uppfattar vi universum i enlighet med deras begränsningar. Som när vi ser snö genom orange glasögon och uppfattar den som orange. På liknande sätt, när vi uppfattar universum genom syn, hörsel, känsel, smak och lukt, framstår världen för oss som just de bilder, ljud, texturer, smaker och dofter vi kan uppfatta. Därmed förvränger sinnesförnimmelser verklighetens sanna natur, precis som orange glasögon förvränger snöns faktiska färg.Av den anledningen kan vi inte förstå verklighetens natur genom tanken eller sinnesintrycken. Vi kan bara nå den via en upplevelse som inte förmedlas av det begränsade sinnet och därför inte delar dess begränsningar. Finns en sådan upplevelse?Ja, den enda upplevelsen som inte går via det begränsade sinnet är upplevelsen av varande, eller insikten om att ’Jag är’. Denna insikt – medvetenheten om att vi existerar – är det enda vetande där vi direkt och utan mellanled uppfattar verkligheten. Den fungerar som en ledstjärna i sinnet och pekar bortom sinnet självt mot verkligheten.Som den sufiske mystikern Awhad al-din Balyani uttryckte det: ”Den som känner sig själv, känner sin Herre.” Med andra ord, den som verkligen förstår sin egen natur förstår också verklighetens natur. Den som känner sig själv förstår därmed också universums yttersta sanning.Av denna anledning måste en forskare som vill förstå verklighetens natur till sist bli en mystiker. Det som universum i grunden är, måste även vi i grunden vara. På samma sätt som havets verklighet, relativt sett, är densamma som vågens. För att förstå universums verklighet måste vi alltså förstå vår egen. I själva verket är det enda sättet att verkligen förstå universum genom självkännedom, eftersom den är fri från det begränsade sinnets förvrängningar. Därför bör varje forskare som söker universums sanna natur närma sig verkligheten genom sig själv, inte bara genom omvärlden.Allt hänger på vår kunskap om oss själva. Vi kan inte ha någon verklig kunskap om universum förrän vi har självkännedom. Eftersom all annan kunskap är relativ till det begränsade sinnet, är insikten ’Jag är’ den enda kunskap som är absolut sann. Den är den stora förståelse som alla helgon och visa kvinnor och män pekat på under årtusenden. Det är den gemensamma underliggande insikten bakom alla större andliga traditioner.Medvetenheten om att vara är vår mest grundläggande upplevelse, vår första kunskap. Vi vet att ’Jag är’ innan vi vet något annat. Den är också den slutgiltiga kunskapen – den stora förståelse mot vilken all annan kunskap strävar. Den är Alfa och Omega – både den första och sista kunskapen – och just nu strålar den klart i vår direkta insikt om att: ’Jag är’.”Översättning av text av Rupert Spira (med smärre ändringar för att förtydliga delar av innehållet).