Möt konstnärerna i Nisabas hus

Mohammed Sami, Framed Liberty, 2025 © Mohammed Sami 2026. Med tillstånd från konstnären, Luhring Augustine, New York och Modern Art. Foto: Modern Art.

Året är 3100 f.Kr. och skriften uppfinns i det antika Mesopotamien. Först för att räkna säden för handel på marknaden, sedan för att fånga mänskligt liv och fantasi i myter, hymner och liknelser, som språk inristat på lertavlor. Gudinnan Nisaba styr över detta ögonblick då kunskapen själv börjar förändras, när tusentals år av berättande börjar ta materiell form. Hon kan inte själv skriva utan talar genom andra.

Året är 2026, och kunskapen är åter i förändring. Information cirkulerar i en aldrig tidigare skådad takt, och berättelserna om oss själva, våra gemenskaper och världen i stort blir alltmer instabila. I detta ögonblick frammanar vi Nisaba när en ny generation målare träder fram. Konstnärerna i ”Nisabas hus” är inte en del av någon rörelse, utan delar snarare ett liknande förhållningssätt: de målar allegoriskt.

Inom måleriet är allegori ett sätt att skapa bilder eller figurer som uttrycker betydelser bortom vad de bokstavligen visar, till exempel hur en mänsklig skalle i historiska stilleben symboliserar den förgängliga naturen hos mänskliga bedrifter inför dödligheten.

Konstnärerna i ”Nisabas hus” skapar nya bildspråk som hämtar lika mycket från konsthistoria, mytologi och litteratur som från mode, film, nyhetsmedier, science fiction, astrologi och digitala plattformar som Instagram och TikTok. Informationen blir alltmer algoritmisk, och flödet börjar betyda något. Snarare än att erbjuda stabila berättelser öppnar målningarna upp för världar präglade av diskontinuitet, tvetydighet och mångfald.

I tidigare århundraden var den allegoriska betydelsen i måleriet läsbar för nästan alla betraktare. Det fanns en gemensam ikonografi, ett gemensamt system av symboler, som den visuella betydelsen producerades och igenkändes genom.

I dag sker meningsskapandet till stor del inom varje konstnärs egen praktik. En gemensam ikonografi har gett plats åt en mer individualiserad struktur av referenser: citat och approprieringar som återspeglar den breda cirkulationen och fragmenteringen av informationsspridning.

Så hur berättas livet – erfarenheter, perspektiv, berättelser – av konstnärerna i ”Nisabas hus”? Hur berättar, spekulerar, fabulerar och rollspelar de i sina verk? Hur skapar de sina egna världar, kosmologier och handlingar?

Utställningens arkitektur, utformad av design- och arkitekturstudion Formafantasma, antyder att detta hus är provisoriskt och ständigt under utveckling, vilket återspeglar måleriets nya liv under 2000-talet.

Utställningen leker med den allegoriska målningens arkitekturhistoria i tempel, kyrkor, katedraler och moskéer genom att inkludera aspekter av sakral arkitektur, om än radikalt decentraliserad. Detta hus har en tröskel – en stor oval ring som fungerar som en inhägnad och ram – som markerar den som ett distinkt objekt i rummet, där fragmentering styr besökarnas cirkulation.

Soufiane Ababri (marockansk, f. 1985)
Michael Armitage (kenyansk-brittisk, f. 1984)
Felipe Baeza (mexikansk, f. 1987)
Kevin Beasley (amerikansk, f. 1985)
Cornel Brudascu (rumänsk, f. 1937)
Alex Červený (brasiliansk, f. 1963)
Leidy Churchman (amerikansk, f. 1979)
Nicole Eisenman (amerikansk, f. 1965)
Hamishi Farah (australiensisk, f. 1991)
Martin Gustavsson (svensk, f. 1965)
Gordon Hookey (waanyisk, f. 1961)
Hortensia Mi Kafchin (rumänsk, f. 1986)
Sanya Kantarovsky (rysk, f. 1982)
Melanie Kitti (svensk, f. 1986)
Matthew Lutz-Kinoy (amerikansk, f. 1983)
Jill Mulleady (uruguayansk, f. 1980)
Wangechi Mutu (kenyansk, f. 1972)
Naudline Pierre (amerikansk, f. 1989)
Kevin Quashie (amerikansk)
Mohammed Sami (irakisk-svensk, f. 1984)
Cinga Samson (sydafrikansk, f. 1986)
Agnes Scherer (tysk, f. 1985)
Selma Selman (bosnisk-hercegovinsk, f. 1991)
Agata Słowak (polsk, f. 1994)
Mikolaj Sobczak (polsk, f. 1989)
Mounira Al Solh (libanesisk, f. 1978)
Abdellah Taïa (marockansk, f. 1973)
Salman Toor